Mina älsklingar!

Dom finaste jag vet...!

4 generationer

Idag har vi haft besök av Bellas mormor, gammelmormor och PÅ. Det är lite speciellt när 4 generationers tjejer sitter i samma soffa :)

Får jag presentera...

...vår lilla flicka Isabelle, även kallad Bella, som idag fyller 1 vecka! Det firade hon på lämpligt sätt: genom att tappa sin navel. Mamman blev förfärad och var tvungen att sätta sig ner en stund. Pappan tog det med ro och slängde naveln i papperskorgen.

Måndagen 16/5

Jag vaknade 5.30 på morgonen av att det gjorde ont i magen. Jag trodde att det var den vanliga magen och spenderade en hel del tid på toaletten i hopp om lindring, som uteblev. Även ryggen värkte ordentligt och jag kunde av någon anledning varken sitta eller ligga, bara stå och vanka runt. Dock fanns det inga tendenser till värkar eller vattenavgång så jag kopplade inte att det kunde vara dags. Men ont gjorde det, riktigt ont, hela tiden.

Efter telefonsamtal till mamma och sjukvårdsupplysningen ringde jag till Martin och sa att han fick så över de planerade ärendena efter jobbet och komma hem för jag mådde inte bra. Han kom hem strax innan kl 9. Jag vankade fortfarande av och an och det gjorde ont. Helt tiden. Inga vågor av smärta bara konstant ONT! Jag ringde till förlossningen för att fråga om råd, dom trodde inte det var så farligt utan rådde mig att ligga ner, ta det lugnt och vänta en timme för att se om det kom några värkar eller ej. Vi skulle höras igen kl 10.

Efter 20 minuter kände jag att... nej. Det här är inte bra. Ligga ner och slappa av fanns liksom inte med på kartan. Värkar kom det inte heller, det gjorde bara så in i h-vete ont. Jag ringde förlossningen igen, som påpekade att vi skulle ju höras av kl 10. Men men, dom rådde mig att komma till KK's akutmottagning för undersökning.

Vi packade in oss i bilen. Martin var lyckligtvis förutseende nog att ta med BB-väskan (som jag packat klart dagen innan...), babyskydd, kamera och bebisfilt.

Väl på KK hade smärtan tilltagit till nya nivåer. Det hade även börjat komma vågor av ännu intensivare smärta. Klockan var nu strax innan 10 och jag kommer ihåg att jag stod med huvudet tryckt mot en vägg i en korridor för att inte folk skulle se mig. Efter en stund kom en en barnmorska (med vackra ögon, kommer jag ihåg) och ledde in mig på ett rum för undersökning. Vi skulle mäta barnets hjärtljud men jag kunde inte sitta ner och slappna av, så det blev en snabbmätning stående, flåsandes över britsen. Martin kom tillbaka efter att ha parkerat bilen.

Jag märker att jag blöder. Av med byxorna, upp på britsen för undersökning. Jag hade fortfarande inte fattat vad som var på gång. Så när dom fina ögonen säger till mig att jag är fullt vidgad, att jag måste till förlossningen nu för att jag ska föda barn snurrade det bara runt i huvudet. Det var ju inte dags ännu! Jag hade ju inte haft värkar (bara konstant värk) och vattnet hade ju inte gått! Jag förstod inget. Martin och dom fina ögonen ledde mig till hissen och där kom den första krystvärken.

2 våningar längre ner blir vi insläppta på BB och placerade i rum nr 4. Vi fick två barnmorskor eftersom den ena var ny i Lund, men gammal i yrket och därför gick vid sidan om denna dagen. Båda damerna, runt 60 år, var fantastiska och kompetensen och inställningen kunde inte varit bättre. Genast fick jag hoppa upp i sängen och dom kollade hur barnet låg. Jag trodde fortfarande att det inte hände på riktigt, utan väntade på att nån skulle säga: "Äh, du inbillar dig. Kom tillbaka när det är dags!"

Så blev det inte. Istället blev det så att efter 2 timmars krystvärkar på rygg, på sidan, på alla fyra, stående, på toaletten, sittandes på huk så kom hon äntligen. Äntligen, i så många bemärkelser. Vår lilla flicka...! Med sitt mörka hår, sina små fingrar och sitt perfekta ansikte.

Söndagen 15/5

För knappt en vecka sedan var jag väldigt gravid. Men ändå inte värre än att jag fixade i trädgården under helgen, vi var och tittade på badrumsmöbler, jag var på brunch och jag mådde helt som vanligt. På söndagskvällen tog vi lite foton på mig, gravid i v37. Tanken var att dessa skulle kompletteras med foton på mig, Martin & magen redan dagen efter, då Martins föräldrar skulle kommit på middag.

Martin gick till jobbet på kvällen och jag satte mig i soffan och såg på en deckare. Jag gick och la mig och allt var som vanligt...

Sista jobbdagen

Idag har jag jobbat min sista dag på... länge. Det känns konstigt, men väldigt skönt. Nu ska jag vila mig i form inför förlossningen och inte minst försöka förstå vad som komma skall. Det är inte helt lättsmält att 2 ska bli 3. Fantastiskt så klart, men svårt att greppa :)

För att tacka mina trevliga kollegor hade jag fixat fika. Cheesecake, med passionsfrukt i och massa jordgubbar & hallon på toppen. Mycket gott :)

För att tacka mig fick jag denna fina mjukis av en kollega. Vad det är? En trombocyt, så klart! Alltså den blodcell som jag har jobbat mest med här i Lund. Underbart nördigt!

Grönsaksshopping

Idag har jag gjort som så många andra Malmöbor: tagit vår dramaten-väska, satt mig på bussen och åkt till Möllevången för att inhandla veckans frukt & grönsaker i solskenet. Väldigt trevligt och dessutom betydligt billigare än i butikerna. Veckans skörd blev vattenmelon, apelsiner, jordgubbar, broccoli, sparris (vit & grön), sallad & paprika. Mums, det blir en fin sallad till kvällens grillade lax :)

Gäster

Igår kväll kom Johan med familj på besök. De som skulle vidare ner i Skåne och passade därför på att kombinera middag med övernattning i Casa de la Oxie.

Till middag blev det olika korvar, från Korvhuset i stan. Mycket goda, köttiga och kryddiga korvar. Eventuellt kan det vara lite svårt att välja vilka korvar man ska köpa, eftersom det finns hela 101 olika att välja bland i affären...

Tor hade på sig en smart IKEA-uppfinning när vi åt. Nämligen en matrock. En hel liten rock av galon som gör att även den vildaste middag inte leder till några fläckar på kläderna :)