Sista...

Detta är min och Bellas sista vecka hemma tillsammans. Nästa vecka åker vi till fjällen och sen börjar jag jobba.

Det känns konstigt och sorgligt att det var sista babysimmet idag. Sista träffen med Oxiemammorna imorgon, sista... Ja, ni fattar.

Jag försöker se fördelarna: det ska ju faktiskt bli ganska skoj att börja jobba igen och det är ju fantastiskt att Bella får mycket tid med sin pappa. Men ändå... Det sorgliga lyser igenom.

Separationsångest i dess renaste och kanske mest naturliga form!