Jag höll mig i knästående position nästan hela måndagen men efter att ha kämpat emot slagen hamnade jag till slut i framstupa sidoläge. Influensan fortsatte att slå och sparka, trots att jag låg ner. Hela kroppen värkte, med stort fokus från haklinjen och uppåt. I halsen monterades det fast en cirkelsåg - igångsatt 24/7.
Trycket över bröstet kan nog närmast liknas med att kom en Grand danois och slog sig ner rakt över bröstbenet. Vätskor i murriga kulörter har sprutat ur mun, näsa & ögon. Febern har hållit mig i sitt grepp som om hundrackarn på bröstet blåste mig i ansiktet med en hårfön.
Nåväl, idag är det lördag. Livskraften har visat sig med minsta tänkbara låga och cirkelsågen är avstängd. Aldrig mer ska jag himla med ögon när folk säger att dom varit utslagna av influensa - det händer faktiskt. Jag har bara sluppit det innan.
Det ljusa, och ack SÅ ljusa, är att Bella i princip har klarat sig från det hela. Lite varm ibland, lite gnällig ibland men mest förvånad över hur mamma ser ut och hur hon låter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar